Jag tror att de flesta av oss mammor försöker vara just den bästa mamman, för våra barn. Att säga till mig eller någon annan mamma att man är en dålig mamma för att man gjort kejsarsnitt, för att man inte ammar osv tyder i mina ögon på en oerhörd brist på respekt och tilltro till andra människors handling. Jag vet att jag inte behöver varken försvara eller förklara mig. Jag är oerhört trygg i "mina val", för de har jag gjort för mina barns bästa. Mina barn kommer alltid först, deras behov och trygghet är det viktigaste för mig. Mår de bra, mår jag bra. Att jag ville ha planerat snitt var för att jag ville få ut mina barn friska och jag var rädd att jag inte skulle få ut dem levande vid en vaginal förlossning. Jag var rädd att något skulle gå snett då de var två stycken och då jag hade svårt att föda Jolie, där det slutade med urakut snitt. Med pojkarna fick jag en jättefin förlossning som hjälpt mig mycket. Jag känner mig stark som kvinna, människa och mamma och fick en bättre start denna gång. Vad gäller amningen så har jag hela tiden varit inställd på att amma och ammade första dagarna men märkte snabbt att det inte fungerade och jag kände mig väldigt nere. Det kändes överväldigande och jag insåg att det var ett heltidsprojekt där jag skulle få sitta i soffan dygnet runt. Jag fick mycket stöd av läkare och barnmorskor, och främst av min man så det var faktiskt aldrig ett svårt beslut att välja att inte fortsätta amma. Jag vill finnas till 100% för alla mina tre barn och kunna orka. Jag vill inte gråta dygnet runt och känna att pojkarna inte får i sig tillräckligt eller vara från Jolie ännu mera. Hon hade stått ut med så mycket då jag alltid var trött slutet av graviditeten och inte kunde göra så mycket med henne. När jag och R kan dela på matningen, hjälpas åt om nätter osv så har vi båda två samma förutsättningar och kan vara med Jolie och pojkarna båda två. Vi är ändå väldigt trötta och får inte sova ordentligt för det är två bebisar som ska äta, bytas på, komma till ro osv. Vi kan inte avlasta varandra på samma vis som med en bebis. Därför är mormor, farmor & farfar, morbror, moster, faster, vänner osv extra viktiga! Det är oerhörd stor skillnad på en bebis och två, ingen annan än en tvillingförälder kan förstå. Hade det varit en bebis hade jag kämpat på med amningen, men med två så kände jag att jag inte räckte till. Och det står jag för till 100%. Mina Bästa Barn! Trots sömnbrist och ett tålamod som ibland är obefintligt så är det en helt overklig lycka att vara förälder till dessa tvillingpojkar, och till en underbar dotter. Det är för bra för att vara sant, det har inte riktigt sjunkit in ännu. Jag är ingen perfekt mamma, men eftersom jag är medveten om det så jobbar jag hela tiden på mina misstag. För jag vill vara, och jag vet att jag är den bästa mamman för MINA barn ♥